T-shirt konst, färger och ett intressant möte

Jag träffade för ett tag sedan en mycket intressant kvinna i en affär när jag var ute på en resa. När jag klev in i den inbjudande butiken från gatan sett, så halvlåg kvinnan i butiken över ett bord och hon såg verkligen trött ut.

Affären var fylld med vackra silkestyger och allt  var handtryckt och handmålat av hon och hennes make. Även kläderna hade hon ritat. Det var verkligen magiskt att titta på alla vackra silkeskläder. Jag tog tillfället i akt och började prova flera av hennes kläder, men insåg att kläderna inte passade mig alls och hon beklagade sig att hon hade rätt utsålt i butiken och att hon hade inte hunnit producera nya grejer.(Tyvärr fotograferade jag inte dessa tyger)

På den andra sidan i affären fanns hennes makes vackra t-shirt tryck. Det var handgjorda tryck i roliga och vackra motiv som gjorde mig glad. Så jag slog till och köpte en t- shirt med de vackra kvinnorna på.

Efter rätt mycket snackade i butiken, för hon var verkligen intressant. Fann jag att hon kom från Seoul och hon hade levt ett hippie liv runt om i Asien, som hon själv uttryckte det. Det roliga var att hon kände till det templet som jag övernattade på i Seoul, vilket gjorde att vi blev kvar i butiken ett bra tag till.

Innan vi skildes frågade hon mig; – Du kommer ju från Europa, vad skulle dina bekanta gilla vår t shirt konst? Svaret mitt blev glidande, - Jaa, jag vet faktiskt inte. Kanske att bilderna är roliga men svenskar är generellt rätt bleka och inte så vågade av sig, Jag inser att jag själv har blivit mer vågad när det gäller färger med åren. Men i Asien är allt betydligt färggladare och färgrikare än där hemma i Sverige (förutom alla Falu röda hus då) Färger piggar upp en och gör en glad, det är det jag tycker mig betrakta här.

Jag lämnade butiken med hennes namn och med ett telefon nummer till det Bed & Breakfast som tog all hennes tid från skapandet. När jag frågade henne efter hennes mobil och email, så svarade hon mig. - Jag har ingen mobil och ingen email, det bara stressar mig, men det finns en telefon på vårt pensionat.

Det är inte varje dag jag träffar en affärsinnehavare och pensionats ägare i ett världsarv som varken har en mobiltelefon eller en epost adress. Det fick mig att börja tänka på om man måste äga all denna teknik, som säkerligen stressar oss eftersom vi gör oss nåbara dygnet runt.