Igår var det 25 års sedan “People Power Revolutionen” skedde i Filippinerna, då president F. Marco avgick. Denna revolutions dag kallas också för EDSA dagen eller EDSA revolutionen, och är numera en helgdag på Filippinerna.
Protesterna var kulmen på en lång kampanj av civilt motstånd av folket mot den auktoritära och dåvarande president Ferdinand Marcos.
Det ligger mycket nära till hands för mig som vistats där, att titta tillbaka på vad som hände på Filippinerna för 25 år sedan, när det idag samtidigt pågår omfattande oroligheter och missnöje från folkets sida i många länder i vår värld.
EDSA revolutionen var en serie icke våldsliga aktiviteter, som demonstrationer och böner. På den tiden fanns inte heller Internet, Twitter eller Facebook, som idag är vanliga former av kommunikation då man vill skapa opinion, samverka eller samordna något.
F. Marco försökte få den filippinska militären att sätta in våld mot folket men misslyckades, eftersom militären var på folkets sida.
President Marco bad då USA om hjälp att lämna Manila, vilket han också gjorde med hjälp av en helikopter. Han och hans familj levde sedan 3 år i exil, för att senare återvända till Filippinerna. Marco lär ha sagt - Att det var värt att återvända än om det var för att dö.
25 år kan tyckas är en lång tid
I samband med 25 års dagen av “People Power Revolutionen”, är det naturligt att många tittar tillbaka och ställer sig frågan ; – Vad det värt det? - Vad har hänt under dessa 25 år? osv. Frågorna är många och svaren är säkert lika många.
Det är inte så länge sedan jag pratade om just dessa saker med min väninnans nära 80 - åriga mor. Hon som andra filippinare har sina perspektiv på situationen, och det är rätt vanligt att många säger att - Det var bättre förr. Innan revolutionen hade vi iallafall mat och arbeten.
Många filippinare har bevittnat att livet och svårigheterna har blivit fler. Det som ofta nämns är att, fler är fattiga idag och fattigare, då menar dom riktiga fattiga, dvs. helt utan mat och vatten. Många har blivit jordlösa, korruptionen är fortfarande omfattande, fler människor är utan jobb osv.
Visst har Filippinerna säkert blivit ett mer modernt samhälle än det var tidigare, men utvecklingen har gått sakta.
30 000 filippinska gästarbetare i Libyen
Jag tänker extra mycket på många av de filippinare som idag måste ha lämnat sitt egna land, eftersom det inte finns arbeten och man ser ingen framtid i sitt egna land.
En av dem är vår fd. hyresvärd i Cebu, han är fast i Libyen ( 20 år som El ingenjör i Tripoli) och förhoppningsvis är på ett säkert ställe i avvaktan på evakuering. Ingen telefon kommunikation fungerar och hans fru, vet ingenting. Det måste vara en mycket tuff situation för familjerna också. För när de evakuerats och kommer hem till Filippinerna, försvinner familjens försörjning också.
Bild lånad från Google
Detta är Gringo, han var överstelöjtnant i det militära under EDSA revolutionen och en av ledarna i EDSA revolutionen. Här på bilden, hälsar han folket och sina supportrar.
Hursomhelst, jag är ganska övertygad om att det firades rejält igår på Filippinerna. I vårt fd, villaområde i Cebu var det nog en svår dag för våra grannar, på ena sidan om huset vi bodde i, finns vår trevliga hyresvärd vars make är Tripoli och på den andra sidan finns en av revolutions ledare.
Filippinarna är ett mycket stolt folk och med all rätt! Visst saknar jag ofta “mitt Filippinerna”.
5 kommentarer:
Det är så svårt med revolutioner, man vet vad man har men inte vad man får! Det kan bli värre och det kan bli mycket bättre. Allt är en chansning. Jag hoppas verkligen att det vänder för Filippinerna och de som bor där!
Tänk att det är 25 år sedan som Marco avgick. Tiden går. Tufft för de som befinner sig i Libyen nu. Det verkar explosionsartat på många håll i världen. Kram!
Det är viktigt med bröd på bordet, el som i Phils, ris.
Men jag tycker nog att utvecklingen i N-afrika visar att det inte är nog. Frihet från korruption och förtryck, dvs demokrati, är viktigare.
Mitt Phil-perspektiv är inte lika långt som ditt, men jag har inte hört ngn som längtar tillbaka till Marcos. Även om Imelda och en dotter (?) visst kom in i några lokala församlingar.
Vad vi lärt av historien är ju bl a att med diktatur följer korruption. Och det avskyr folk. Även om de lever i och på det själva.
Skrev just en text som bl a berör EDSA, Phils o Libyen, Noynoy mm.
Samt länkar till dig.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/02/ett-annat-25-arsminne-och-ett-positivt.html
Trillingnöten
Det är svårt med revolutioner,, ja,, Förändringar tar tid och man får nog ha tålamod och kamplust. Demokrati är viktigt och det är viktigt att vi stöttar dem som är i stora förändringsprocesser nu. Filippinerna, har många andra problem också, problem som man nog själva måste ta tag i. Det är ett stort land, med ca 90 miljoner människor, det tar tid att vända ett samhälle. Men jag är optimist!
A-M
Jag har fått många berättelser från filippinare som varit aktiva i denna EDSA revolutionen. Några av dem arbetade för Marcos och lever idag i SF, USA. De har berättar om hur svårt det var att vara "gisslan" hos honom och rädslan, samtidgt som man gick över och tog folkets parti.
L-E.
Visst är det så att de flesta jag mött ändå är mycket glada att Marcos fick gå. Men det finns rätt många som långt fran Manila inte helelr kände sig delaktiga i vad som skedde.
Jag läste någonstans att man beräknar att cirka 10 % av Filippinernas befolkning är gästarbetare utomlands, det är cirka 9 miljoner männiksor. Många av dem befinner sig nu i de länder som vi dagligen får nyhetsrapportering från, ett exempel är Libyen, där ca 30 000 filippinare jobbar. Jag inser att flera av mina grannar i Cebu, troligen inte kommer att kunna bo kvar i sina belånade hus, ej betala sina barns skolgång vid college mm. När inmkosterna sinar och de tvingas komma tillbaka hem nu.
Det är svårt att sätta ord på detta, egentligen.
Skicka en kommentar